Insikten

Dagens upptäckter:

Arbetar man på kontor har man allt att vinna på att vara förståndshandikappad.

Det finns ingen anledning överhuvudtaget att arbeta när ingen ser på.

En naturtrogen docka kan ersätta en i alla lägen.

Arbetandet

Min "överordnade" är ofta ute på vift, vilket lämnar mig med fria möjligheter att fördjupa mig i den svenska bloggosfären. Dessutom slipper jag låtsas jobba. En syssla långt mer ansträngande än att faktiskt utföra arbete på riktigt.

Framför mig där jag sitter hänger en relief(!)-plansch över reumatoida skador på knä- och fotleder, mycket realistiskt framställda. Jag har bett min chef att ta ned den, då mitt "arbete" lider av att jag hela tiden nödgas bedriva kognitiv terapi på mig själv och bearbeta min galopperande reumatism-amputation-etc-fobi. Hon har inte hörsammat detta.

Uselheten

Jag glömde att ta med mig DN hemifrån idag, så jag fick sitta och titta på löntagare istället.
Jag har en förfärlig träningsvärk. Jag spelade fotboll igår, nämligen. Söndagsfotboll på långholmen. Det är väldigt kul. Jag är dessvärre mycket dålig. Jag slapp göra självmål, men missade flera öppna målchanser, exekverade fatala felpassningar rakt i famnen på anfallande motståndare. Dessutom fick jag ett perfekt slaget inlägg i bakhuvudet, till allas stora (ohöljda) glädje. Ovanpå allt detta besvärades jag av en trasig sko som jag då och då var tvungen att knyta ett snöre runt. Sulan glappade. Jag såg ut som Anderssonskans Kalle. "Dom härna pjucken fiska jag upp ur Mälarn! Schuckert!".

Tröttheten

Jag är så fruktansvärt sömnig. Jag tillåts aldrig sova ut ordentligt.
Mina kolleger mobbar mig genom att ständigt prutta i vårt hermetiskt tillslutna lilla kontor, samt föra oväsen på toaletten (som praktiskt nog ligger en halv meter från mitt skrivbord).

Tomheten

Jag kom just på en yttrande som är så tomt att det bara måste korrumperas lite:

Unicorns are special.

Det är så ömtåligt i sin tomhet och banalitet. Det kanske redan är förstört. Jag vet inte. Gjorde jag fel?