Den mekaniska väckarklockan jag köpte på IKEA gick sönder när jag drog upp den första gången. På försök öppnade jag den, och när jag lossade lite på den skyddande ramen lät det: "Sprrroiiing!". Ner i papperskorgen.
Så det blev att snooza i två timmar och desarmera bomber igen. Så fruktansvärt sömnig. Och så torr och frasig. Allt är laddat med statisk elektricitet här på jobbet. Det finns en dörr som man alltid måste dutta på med jackärmen innan man kan ta på handtaget. Glömmer man det säger det: "Zit!", och då låter man: "Höh!".
Och dessutom kände jag mig redo att börja gråta på pendeln imorse. Jag lyssnade på någon cellosvit av Bach (hur många finns det, fler än en?), och vid Saraband brast det nästan. Jord, fuktig ek, Bourgogne, kvinnor med muskulösa armar och mensvärk. Det enda som hamnade mellan mig och offentlig fulgråt var att uttolkningen var lite för burlesk. Var fjärde sextondel var lite för fördröjd, om ni fattar vad jag menar.
Om mig
Jag läser
Arkiv
10 comments:
Jag fattar. Plus att jag drömde en helt absurd dröm om dig inatt: Du spelade violin och framförde en egenkomponerad konsert med stor symfoniorkester, det hela var något slags examensarbete som skulle bedömas av en jury. Jag kom precis i lagom tid för att höra sista satsen och det lät Alban Berg, som orkestermellanspelen i Lulu, och lite Richard Strauss också, väldigt vackert. Du hade på dig en turkos skjorta med vida, ryschiga ärmar, ljusa byxor och högklackade skor.
Efteråt var det någon slags fest där jag gick fram till dig och tackade och du sa: "Du är Alice, eller hur?" och jag sa "Ja, och du är E." Sen skrattade vi och drack drinkar och dissade folk.
Ååååh, vilken underbar dröm! Fantastiskt! Mina ögon tåras.
Ja, det skulle vara typiskt mig att både spela violin och dirigera OCH ha den mest anskrämliga outfiten. Alban Berg har jag inte hört, ska genast kolla upp.
Sedan kanske det inte var alltför far-fetched, jag har tankar på kanske inte en symfoni, men i alla fall en Stabat Mater. Något lite low-key, men ändå episkt, monumentalt.
Tack för att du drömmer om mig.
En sak till: Jag skulle aldrig drömma om att ha på mig ljusa byxor. Kom ihåg det till nästa dröm.
Low-key? Du ska ju skriva en bombastisk rockopera har du sagt, hur blir det med den?
You're welcome. Det är märkligt, när jag drömmer musik är det alltid så intensivt och tydligt.
Berg, ja, orkesterstyckena i Lulu är bland det vackraste någonsin, jag tror att han arrangerade dem som fristående verk också om jag inte minns fel.
Och ljusa byxor: noterat. Tyckte nog det var lite off character även i drömmen.
Och om du någonsin behöver en mezzo till din Stabat Mater så vet du var jag finns.
IKEA är pålitligt om man vill att någonting ska gå sönder.
Verkligen. Men det är ju också det som får vår ekonomi att gå runt. Ju mer som måste köpas nytt, desto fler i arbete, och desto färre i det hemska utanförskap som kallas arbetslöshet.
Alliansen gästbloggar
Oj, vad fint med en levande bachkapsel mitt i allt det offentliga utrymmet, tårar, kött och lidelse. Saraband är nästan alltid de mest känslomässiga satserna i hans sviter, och av cellosviterna finns det sex stycken. Din blogg är ju och inte alls tråkig!
Vadda skulle aldrig dromma om att ha pa dig ljusa byxor? Dina vita hotpants da? Uh huh.
Post a Comment