Återigen, min "chef" driver mig till snyftningar och oro. Hon satt i telefon för ett tag sedan med en rysk forskare hon "samarbetar" med. Den ryske forskaren talar ingen svenska, så samtalet nödgades föras på engelska. (Nu borde jag egentligen sätta det ordet inom citationstecken, men jag vill inte slita ut mitt favorituttryck hur kärt det än är mig.) Min chef gick igenom sju svåra år av frustration och självtvivel innan hon till sist insåg att hon inte bemästrade det engelska språket, varpå hon istället började tala svenska med mannen, med hög röst. Så, det är alltså ingen skröna, det är inget provinsiella stadsbor hittat på för att förlöjliga lantisar, nej det händer på riktigt. Sedan att jag talar engelska med skåningar anser jag endast vara av ren artighet.
Jo, hon säger "pellerts" också. Jag måste sluta tänka på henne nu.
No comments:
Post a Comment