Trelleborg

Min tioåriga systerdotter sa häromdagen:

"Jag är inte rasist, men [ja, på riktigt sa hon så] jag skulle verkligen inte vilja bo i Trelleborg."

"Eh, hur menar du då...?"

"Jamen, du vet, det finns ju så mycket invandrare i Trelleborg, och det verkar så jobbigt!"

"Schack matt"

Nu fick jag för mig att det skulle vara roligt att skriva någonting i stil med att Ingmar Bergman inte alls dött, utan bara tagit en tupplur. Men sedan insåg jag att jag kanske ändå är en smula psykotisk.

skotrar, semester, höst

Men jag fattar fortfarande inte vad "LOVE & morgon" betyder!

Piggheten

Dubbel dos räckte nog inte mot min medfödda, allom genomträngande, ständigt närvarande (etc.) TRÖTTHET. Jag är inte tillräckligt pigg för att orka låtsas-jobba! Men jag har väldigt bra känsel i ansiktet märker jag nu.

Återkomsten II

En stor bunt papper ligger på mitt skrivbord. En exakt kopia av den bunt jag slängde i avfallskvarnen det sista jag gjorde före semestern.

Återkomsten

Okej, tillbaks på jobbet. Började dagen med en dubbel dos vakenhetshöjande medicin importerad från den oreglerade apoteksnäringens förlovade land Spanien. Observera: det rör sig inte om amfetamin eller liknande, utan ett medel för narkoleptiker. Man blir inte psykotisk, utan bara väldigt pigg. Och glad.

Trots att jag i sann postironisk anda inte gör skillnad mellan å ena sidan äkta och å andra sidan syntetiskt framställd glädje kan jag inte annat än medge att pricken över i:t (i:et?) denna vecka skulle vara att toppa detta psykofarmaka-rus med en dos bekräftelse i form av att avfotograferas av Face hunter, som befinner sig i Stockholm för tillfället. Just idag är jag iklädd en rosa femtiotalsmönstrad skjorta, smala svarta hängslen, svarta (men ej lika smala) byxor med resår i midjan, samt ett par chockrosa lågskor. Jag gör mig dessvärre inte särskilt bra på bild, med eller utan fantastisk outfit, vilket gör mitt bekräftelsebehov en smula besvärligt.

Ledigheten

På semester.