Åh, idag är jag så trött! Så klibbig, så less, letargisk, lat, låg. Jag kommer köra på omtentan idag, jag vet det! Och det är ett så patetiskt misslyckande. En sådan sak man helt enkelt inte bör misslyckas med. Visserligen inte en hemskt viktig tenta, men heller inte så svår. Det här är verkligen min sorts misslyckanden. Inte att råka välta Kaknästornet, eller sätta Västberga industriområde i brand. Utan ett litet, meningslöst och helt oanmärkningsvärt tillkortkommande. Lite som att aldrig ta det där körkortet, trots att ens besvikna föräldrar betalat för det. Åh, besvikelsen!
Amputation, toalettljud och besvikelser är mina trognaste vänner. De följer mig vart jag än gömmer mig.
5 comments:
Hoppas så att din tenta gick bra.
Den är nog redan förbi, men jag kanske kan påverka skeendena med tankekraft ändå.
Nu ska jag gå och sätta på mig min bjällerhatt och hoppas att plusfyran påar "Det Okända".
Det kan ha gått bra. Det kan ha gått åt helvete. Det vet man inte. Men tack för stödet, tyckte jag kände en doft av svavel där ett tag.
"Det okända" gick väl igår? En groomad medelålders bög i grå kostym som berättar för arbetarklasstrash vilka som bott i deras hus innan dem. "Åh, ser du det?". NEJ! Han googlade det! Idioter!
Alltså jag skojade om "Det okända". Bjällerhatten med. Tankegrejen aussi.
Blev oroad nu av att det verkade för autentiskt.
Men stödet var for real.
Det finns så mycket jag skulle vilja svara på det där. Men jag nöjer mig med: jag fattade det.
Bra. Lättad.
Post a Comment