När man står på tunnelbanan, och det plötsligt stiger på en grupp biljettkontrollanter, vore det inte kul om man gav ifrån sig ett kort avgrundsskri? Bara helt spontant. Som om man hade sett en orm eller någon som amputerats någonstans?
Och sedan visar man sin biljett.
3 comments:
Var lite där i morse. Men istället för att skrika/vråla tog jag på mina vita solglaögon och började stilla gråta. Sen betalade jag direkt på plats, utan att resa mig. Det var droppen och finalen på ett riktigt dissigt dygn.
Jag hade såklart ingen biljett. Bara en skrynklig taxibong.
Åh, du betalade på plats. Skammen. Man borde spela död. Man borde självdö. Jag drömde faktiskt om en biljettkontroll inatt, och en äldre dam slängde sig ner på spåret för att undkomma. Sträckte sig efter strömskenan.
Post a Comment