Idag stod planeterna i en synnerligen ogynnsam position.
Tristessen på jobbet var taktil på samma sätt som förrförra veckans 100%-iga luftfuktighet. Än en gång blockerades jag i varje försök att konversera mina kolleger. Satt och stirrade ner i skrivbordet som en tioåring.
Efter jobbet ville jag muntra upp mig med en sushi på Torsgatan. Men det gick fel där med. "Ingen soppa?" frågade jag när jag fick in min beställning. "Eh, the?" fick jag till svar, samt ansiktsuttrycket hos en japan i färd med att vässa knivarna för en mycket efterlängtad harakiri. När jag senare gick fick jag inte tillstymmelsen till hej då, bara en förebrående min. Visst var det inte mitt fel? Eller det var det nog. Jag borde aldrig gått hemifrån.
2 comments:
Övertyga dig själv om att allt är fabbigt istället. Skit i alla eventuella inre dystyma viskningar.
Låtsas att allt är spännande trick questions och test idag.
Mja, ok då. Men det finns även yttre dystyma viskningar.
Och på tal om test: Traveler IQ på Facebook. Jag mår så dåligt! 106, bara. Värsta insikten av dem alla: JAG ÄR EN MEDELMÅTTA!
Men tack.
Post a Comment