För ett antal år sedan brukade det stå en man på Hötorgets perrong i Stockholm. Han var en av dem som slussats ut i samhället genom den reform Göran Persson sanerade landets ekonomi med under nittiotalet. Mannen brukade ha på sig en flottig trenchcoat, toppluva samt lite för små hornbågade glasögon i 50-talsstil. Han var lång och hade ansiktet fullt av brustna blodkärl. Han var helt enkelt mycket obehaglig.
Som många av dessa utslussade individer hade även han en specialitet, eller repertoar om ni vill. Om galningen vid Åhléns spelar munspel dygnet runt hade Hötorgsmannen en mer riktad metod att besvärja sina demoner med. Han brukade smyga upp bakom ryggen på folk, företrädesvis unga tjejer, och innan de hunnit känna lukten av honom flås-skrek han i staccato: "STICK! HJÄLP MIG! STICK! STICK! HJÄLP MIG!".
Jag har alltid kommit ihåg detta, och tänker: är inte de orden ett koncentrat av allt som sägs, och inte sägs, efter ett dåligt break-up? (Om det nu finns bra)
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
5 comments:
Kinda pretty. Skojar inte.
Tror han är singel faktiskt...
Men hon har ju redan en thing going on med Ajax-flaska/näsklämme-mannen!
Jag menade inte hans performance. Jag menade ditt inlägg, att det var fint.
Tack Salvada!
Post a Comment