En fonetiklärare jag hade på universitetet en gång gjorde misstaget att hävda att fonemet [r] i svenska var en tonlös likvid. Jag rättade honom ivrigt, och gjorde det även på andra punkter. Beskäftighet är en av min personlighets grundvalar, och det fick den läraren bistert erfara. Hans blickar mot mig från och med den lektionen rymde både åtrå och brinnande hat. Han var en sällsynt fågel bland fonetikerna i det att han var superkrallig, groomad och utstrålade en otvetydig sexualitet.
Nu har åren gått, och jag mötte honom idag på väg ut ur hissen vid en annan institution. Blicken rymde nu mest rädsla, men fortfarande samma plågade åtrå.
4 comments:
Schyst. Skriv en story, snälla. I installments, här på bloggen.
Vad är "installments". Pls, jag är efterbliven.
Stycken. Avsnitt.
Ja, då kan vi ju låta detta vara prologen. Fortsättning kanske följer...
Post a Comment