Igår idag imorgon

Igår hade jag emo-kväll för mig själv i skenet av laptopskärmen. Jag tittade på en av mina favoritfilmer, Christine Jeffs' Sylvia. Kanske smulan för pretto att skriva vem som regisserat den, eftersom alla ju vet vad det är för film. Men jag vill lobba för henne, för filmen var bättre än någonsin igår. Vet inte om det beror på mig, att mina referenser på ska vi säga "relationsplanet" har blivit fler och djupare. Eller om det var för att jag ansträngde mig för att se filmen som en historia om kärlek, svek, ångest och skapande, och inte som ett inlägg i en lång diskussion kring Sylvia Plaths diktning och relation med Hughes.

Hur som helst tycker jag väldigt mycket om filmen, och jag vill sluta hata nu. Nu får det vara slut.