En sådan rutten besvikelse man känner när man satt sig ner med föresatsen att skriva ett långt och sammanhängande inlägg om beröringspunkter mellan Charles Eames bananlövsteori och bloggande till tonerna av Pärts Für Alina, och hur det bara blir en pladdrig gröt av allt. Jag vill ta hela bloggen och slänga den i papperskorgen! Det här bekräftelsebehovet, det gör mig inte ett dugg glad.
När jag kom innanför dörren luktade det kiss i hallen. Det luktade kiss i köket, och det luktade kiss i vardagsrummet. Ibland känner man: "Det luktar kiss om mitt liv". Lite som när man, helt av en händelse (toalettbesök), känner en vidrig lukt samtidigt som man tittar på eller tänker på en person. Den personen kommer sedan att utgöra en visuell representation för just den doften. På samma sätt gör kisslukten nu en olfaktorisk nycirkusföreställning över min tillvaro.
Jag måste få luftombyte. Vem hänger med till Alingsås?
2 comments:
Min katt är en kisskatt.
"Olfaktorisk nycirkusföreställning".
Hats off. Kan inte föreställa mig något mer repulsivt.
Och Alingsås; för dig, absolut. Men min nästa scheduled outing är inte förrän 2009.
Post a Comment