"Kaos"

I den hierarkiska stegen på mitt jobb befinner jag mig någonstans i botten. Därför kan jag aldrig ta någonting för givet. Jag kan heller aldrig vara säker på att få vara ifred. Och min dator är det ibland andra som använder. Jag har inga problem med detta, för jag följer devisen "Gör så liten skillnad som möjligt", och då kan man inte unna sig lyxen i någon stolthet.

Men mina medarbetares skamlösa utnyttjande av mina kontorsutensilier kan emellanåt ta sig sällsamma uttryck. När jag hade suttit en timme vid skrivbordet i morse kom plötsligt en kollega in i rummet, och trevande frågade hon:

- Du har gått ur min bild...?

Jag begrep verkligen ingenting, men försökte bringa ordning bland motstridiga intryck. Kanske hade de dragit lott om vem som skulle in på mitt rum och förvirra mig med rader ur Eva Dahlgren-låtar.

Tyvärr, och jag säger tyvärr, för i en trist och konform tillvaro av pärmar, aftonbladet.se-läsande kollegor och eftermiddagsfika behöver man sina stunder av förvirring - och till och med obehag. Även obehaget måste föredras framför tristessen.

Vad det handlade om i slutändan, vad allt här till slut har kommit att handla om, var ingenting mer, ingenting mindre än ett excel-dokument.