Usch,

så trist att inleda ett inlägg: "Igår var jag ute. Jag drack öl och rökte brass."

Men det var dessvärre precis vad som hände. Det är en ganska spännande drog, men som med alla droger har den ett stort fel, och det är att jag alltid hemfaller åt en jobbig form (för det finns trevliga) av solipsism. Allt jag tänker går i loopar och jag fattar inte vad folk säger till mig. Inget av allt som händer runt omkring mig intresserar mig ens marginellt så mycket som att följa mina pundade tankar till slut (dvs ingenstans). Så är det ju i och för sig alltid, oavsett förgiftningsgrad, men i nyktert tillstånd har jag åtminstone förmågan att inte se ut som en sömnig schimpans medan jag gör det.

Jag önskar jag kunde skriva något intressant idag, men har tillfälligtvis tyvärr en intelligenskvot hos en genomsnittlig aftonbladet.se-läsare. Detta får emellertid mitt arbete att bli riktigt utmanande; bara att lista saker i nummerordning i ett exceldokument blir till en knivig utmaning. Jag rynkar pannan och tuggar frenetiskt på pennan.