Igår natt var det som bekant en absurd dimma över Västberga med omnejd. Jag kom hem vid ett-tiden på natten och blev alldeles fånigt upprymd. Dimman liksom rann ner på perrongen från gatan ovanifrån. Och när jag gick upp och såg den enorma bygglotten framför den stora tegelruinen helt geggig av dammig dimma sprang jag hem och hämtade kameran. Det var mycket mörkt, så jag var tvungen att lägga kameran på något och använda självutlösaren, för annars blev det bara en orange gröt av allt. Och att ha 600 ISO var det bara inte tal om, det blir ju så grynigt. Tyvärr hade dimman redan börjat lätta när jag kom tillbaka ut.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
5 comments:
Fint! Älskar nr 5 & nr 7!
Jättefina. Jag gillar trean och den sista, och sjuan är fantastisk.
Tack!
Fanfar & serpentiner!
Tack! Men inte så högt, folk kan ju höra.
Post a Comment