Det stämmer,

Cinemateket visar många pärlor i November. Jag såg en ikväll, roadmovien Andra dansen av Lárus Óskarsson. Kim Anderzon som Anna, en streetsmart och hårdkokt donna med skinn på näsan (eh, tautologi någon?). Hon hookar upp med en "charmigt" flummig Lisa Hugoson med bil, och tillsammans åker de norrut.

Hugosons Jo pratar en massa konstigheter som Anderzon oftast bemöter med en rynka på näsan. De stannar till vid någon transformatorstation och Hugoson spelar sax medan Anderzon står lutad mot bilen och röker cigg. "För i helvete, Jo!" låter det några atonala övningar senare. Båda karaktärerna är fulla av beskäftiga one-liners, men Hugosons är obegripligast, och vackrast. Hon skrev ett brev till polisen en gång: "Det finns fläckar av blod på min vinge, men leta inte spår i snön."

På ett loppigt hotell dricker Anderzon whisky med en handelsresande, och när Hugoson hör tumult från rummet gläntar hon på dörren och tar ett foto med sin polaroidkamera. Bilden visar en vettskrämd Anderzon på en obäddad säng, omgiven av arga/döda korpar samt en naken man.

Följande dag bjuder på en romantisk scen vid resterna av en slaktad älg, lite Deliverance-skräck med efterblivna norrlänningar plus en av filmhistoriens mest omotiverade tutt-flash. Thelma och Louise hittar ett döende hjortkid på vägen och Hugoson utbrister: "Det är naturens lag! Låt den va!". Men Anderzon kliver ut ur bilen och slår ihjäl djuret med ett kamerastativ, ackompanjerat av överdrivna, men väldigt effektfulla ljudeffekter. Under det att de fortsätter färden utvecklar Hugoson ett förvirrat resonemang om naturen, livet, världen. Anderzon tittar kyligt på henne och säger: "Du verkar ju bara vara hjärna du, bruden", varpå Hugoson drar upp sin randiga oversize-t-shirt och skriker: "Vad ser det här ut som?! Titta!", och försöker trycka Anderzons ansikte mot sin barm. De kraschar i ett dike och bilen fastnar. Men i skogen träffar de en svartmuskig jägare...