Friday, November 16, 2007

Then shall i turn my face, and hear one bird
sing terribly afar in the lost lands.

För tolv sekunder sedan hörde samtliga mina grannar ett vrål inifrån enrummaren på andra våningen: "JAG ORKAR INTE LEVA LÄNGRE!". Brände vid ostkakan.

11 comments:

Anonymous said...

Se det såhär: Nu har du en bra ursäkt för att gå ut och köpa en påse dillchips!

E said...

Åh, tröst i natten.

Men nä, går jag ut nu kommer jag bara halka och bryta lårbenshalsen. Det är en sådan dag.

Anonymous said...

Sa har gor du: Krala till kiosken och kop chips. Krala hem.

A, kan inte du skicka en pase dillchips till mig? Blev sa himla sugen.

Anonymous said...

Äkta pensionär: ostkaka och sköra lårbenshalsar. Broddar to top it off kanske?

berit: Jag skickar dig ett mentalt dillchips, ett som legat längst ner i påsen och blivit extra smakrikt.

E said...

Nej, men allvarligt. Jag är så över det där med dillchips numera.

E said...

Typ ett trist liv to top it off.

Anonymous said...

De fastnar i dina bryggor?

Anonymous said...

Följ med på brommafest imorgon vetja, då får du se på trist liv!

E said...

Mm, låter ju lockande. Jag har dessvärre planer of my own. Bridgekväll med tjejerna om du måste veta.

Anonymous said...

Du menar bridgeblandning?

E said...

Ja, just det. Så tokigt!