När jag sitter i ett litet rum och hukar framför ett Excel-spreadsheet på Söder kan det ibland komma in en kvinna. Jag antar att hon är en kollega, men jag kan inte veta säkert. Hon kommer in i mitt rum med en fråga eller en problemställning. Det har aldrig med jobbet att göra. Hon vill veta vilken bok hon ska köpa till sin man i julklapp och håller fram en lista utskriven från Amazon.com under min näsa. Jag tittar på listan och säger att jag har läst
- Åh! Du har läst den? Var den bra? Ska jag köpa den?
en recension av den tredje boken, och att den verkar rafflande. Hon slutar aldrig prata. Det är fruktansvärt löjligt, men eftersom jag inte har något viktigt för mig, och dessutom hyser en genuin kärlek gentemot människorna lyssnar jag och nickar. Jag ler, och ibland anlägger jag en tankfull min som för att säga: "Mm, det var intressant...".
En dag var mitt tålamod lite klenare och jag började tvivla på att jag skulle klara en femtonminuters staccatomonolog före morgonfikat. Jag flackade med blicken, tänkte intensivt på utvägar. Tittade ut genom fönstret och såg den enorma skorstenen som tornar upp sig i rött tegel. Jag frågar henne:
- Den där skorstenen, vad används den till?
- Åh, den. Sista måndagen i varje månad bränner sjukhuset alla amputerade kroppsdelar. Då kan det lukta lite sött. Ha ha!
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
7 comments:
Är den de har julpyntat högst upp med en ljusslinga i gult och rött? Säg att det är så! Det vore för unreal.
Just så är det. Dessutom typ självlysande tomtestövlar och -vantar så man inte ska glömma.
Fast nu blev jag förvirrad. Det var på Söder du satt, skrev du; jag tänkte på HS. De har nån stor skorsten där som är decked med slingor och stuff (vet inte ens om den hör ihop med sjukhuset).
Den på Söder också?
Den vet jag inte om jag har sett. Går mest och tittar ner i marken på väg dit. Ska kolla när jag går nu.
Tack för att jag får skratta lite, mellan mina ögonblick av gråtmildhet. Amputerade kroppsdelar. Att jag aldrig har tänkt på det. Och då gjorde jag ändå en kort sejour i en sjukhuskör som övade i patologens fikarum.
Ha ha! "Patologens fikarum", det låter som en eufemism av något slag.
Men va faan, jag trodde vi skulle sluta prata om amputationer! Jag litade pa dig, E.
Post a Comment