Idag var jag ute bland människorna. Jag såg skräck, glädje, förväntan, stress, panik och tristess i deras ansikten, alltihop samtidigt. Mest tristess såg jag i ansiktet på de tonåringar som tvingades med till nyårssupéer av sina mammor. Dessa mammor försökte med spända käkar och tillkämpad munterhet skjuta bort sina barns missnöje med tankar som hördes ut genom deras huvuden: "Allt kommer bli så trevligt! Allt
måste bli trevligt!".
Systembolaget var som en rock-opera. Folk lekte tittut mellan hyllraderna, tog små danssteg, gick längs vinhyllorna i långa kappor och drog lätt med handen över flasketiketterna. Allt gick som i valstakt. Jag behövde inte visa leg, lyfte bara lite på flärpmössan.
I år önskar jag mig klarhet och kärlek. Och att min högst verkliga tro på människans godhet ska komma fram i annat än trötta sarkasmer. Ska vi säga så?
No comments:
Post a Comment