Flytande tal, nedsatt språkförståelse

Räknar du på fingrarna?
Har du haft svårt att lära dig klockan?
Har du svårt att snabbt avgöra olika tals värden?
Har du svårt att hantera pengar?
Räknar du långsammare än andra?
Har du haft problem med att lära dig multiplikationstabellen?

- Då kan du lida av dyskalkyli!
- Åh, det skulle förklara så mycket.

Istället för att göra det jag har betalt för gör jag som vanligt något annat. Fördjupar mig i följderna av allehanda neurologiska skador till exempel. När jag pluggade lingvistik fick jag läsa fascinerande fallstudier om patienter med olika typer av afasi. En sådan beskrev en man som efter en hjärnblödning förlorat förmågan att i tal bilda begripliga meningar och ord. Däremot hade han en helt perfekt och kontrollerad prosodi, så stod man bredvid honom på ett cocktailparty skulle man inte ta honom för en afatiker. En egenhet med just hans typ av afasi var att han saknade insikt om sitt tillstånd. I hans huvud var det inget fel på hans tal, men det irriterade honom något enormt att ingen verkade fatta vad han sa.

En annan fallstudie behandlade en kvinna som efter en bilolycka där hon slagit i huvudet utvecklat svårigheter att säga vad hon höll i handen om hon inte såg det. Till exempel: Om man la en gaffel i handen på henne medan hon blundade kunde hon använda den på rätt sätt, men inte säga vad det var. Hon gissade, men på helt slumpmässiga alternativ som "tändsticksask", "näsduk" eller "tårta".

När min familj var nyinflyttade i en trea på Östermalm på åttiotalet skulle mamma sätta i nya glödlampor. Hon gick upp till grannen ovanför för att be att få låna en liten fällstege. Grannen var en man i sextioårsåldern, ganska proper, såg samlad ut.

- En stege? Ja, det har jag nog, vänta här.

Någon minut senare kom han tillbaks med en projektorduk.

- Är den här bra?
- Mja, det var inte riktigt en sån jag hade tänkt mig...
- Ja, men då vet jag. Vänta lite.

Här började mamma så smått uppleva en specifik aspekt av livets obegriplighet. Trapphuset var alldeles tyst. Inifrån mannens lägenhet hördes slammer från köket. Han kom ut igen, den här gången med en handvisp i rostfritt stål.

- Här har du!
- Vet du, vid närmare eftertanke har jag nog en lite större stege någonstans.