Timmie, hunden

På det glada nittiotalet (innan allt gick åt helvete, internet kom, och gamla pengar fortfarande var värda något) vet jag att det fanns en man, ganska ung. Han var mycket rik, försörjdes av sin farmor som regelbundet gav honom kuvert med pengar (genom brevlådan). Den här personen närde ett osläckligt hat gentemot mänskligheten. Jag tror inte jag i ord kan återge detta hat. Och gissa vad? Mest av allt hatade han sig själv! Just det, pengar gör en inte lycklig. Alla rika lever trista liv, med kalla och sadistiska familjeförhållanden.

En natt, efter en kväll på Sturecompagniet skulle han köpa en varmkorv vid en ambulerande korvkiosk. Han ställde sig i kön, och när han märkte att kön växte bakom honom med korvsugna medmänniskor fick han en idé. När turen var hans bad han att få köpa samtliga korvbröd. Han fick dem i en påse, och inför alla dessa korvsugna medmänniskor hällde han ut alla korvbröd på marken och stampade sönder dem.

Jag byter ämne:


Det är jag och ett par av mina syskon, min bror är så stolt. Hans högsta dröm var att bli säljare, jag hoppas han är lycklig. Gud, jag var så smal på den tiden. Är det fortfarande.