Where you been

När jag gick i tredje ring var min mamma tillsammans med en man som hade en trea på Östermalmsgatan. En dag vaknade jag tidigt, det var lördag och han var hemma hos oss som han brukade på helgerna. Han hade dessutom börjat tillbringa mer och mer tid där också under veckorna. Jag gick upp till hans och mammas sovrum och sa till honom:

- Nu tycker jag faktiskt att jag ska få bo i din lägenhet i stan. För du är här jämt och jag vill vara ifred.

Jag var arg och rädd att han inte skulle gå med på det. Men det gjorde han. Jag blev väldigt paff, och visste inte riktigt var jag skulle göra av min ilska. Men känner jag mig själv rätt (och det inbillar jag mig att jag gör) hittade jag säkert något annat.

Så, under nästan ett år bodde jag i en trea inne i stan, tio minuters promenad från skolan. På lunchrasterna gick jag ibland hem och lyssnade på Dinosaur Jr och var olyckligt kär i den korthåriga judiska tjejen i latinklassen. Det var galet vad kär jag var. Det var så dumt. Jag fikade med henne en gång, och kände direkt att jag egentligen inte gillade henne. Hon var inte så rolig. Jag frågade om hon ville följa med mig ner i en tunnel jag hade hittat, som gick ner under skolan. Någon sorts kombinerad parkeringsplats och skyddsrum. Men det ville hon inte. Usch vad trist jag tycker att det är med folk som säger nej till spännande saker. Men det hindrade mig ju inte att fortsätta vara kär i henne. Så är det, va.

Latinklassen skulle åka till Rom på hösten. Vi hade fest hemma hos lärarinnan i en skräpig villaträdgård, innan, för att planera resan. Man skulle dela rum två och två. Jag hade ingen att dela med, för min bästa vän hade just blivit psykotisk för andra gången. Det visade sig att den korthåriga judiska tjejen inte heller hade någon att dela rum med. Min lycka hade inga gränser. Jag kunde omöjligt tro att det var sant.

- Kan du tänka dig att dela rum med henne, E?
- Tja... Kan jag väl.

Sedan följde hennes bästis med och jag kände mig utanför och var sur. Hånglade med någon annan på en bar, men den korthåriga judiska tjejen blev inte alls ledsen. Nu är hon flata.

Jag brukade inventera min mammas lovers skafferi. Han slängde aldrig något. Jag och A kunde hitta förpackningar med potatismjöl som var femton år gamla. Och punch, som vi drack upp och lyssnade på George Brassens på en liten rese-LP-spelare. Vi var som Jules och Jim, utan Catherine. Det var hemskt töntigt alltihop. Sedan dog min mammas lover på våren, och jag flyttade hem igen.