Tog två Citodon för att sova, men det fungerade inte. Ligger istället och tänker på intervjuer med Morrissey från säg, -84. Hans vackra pointy amorbåge, extremt homosexuella underbett och blottade tandrad. (Precis som George Michael.) Hans utstuderade frasering, ordval, wit. Allt som andas Wilde så mycket. Så gammalt nu, mer än tjugo år senare, men ändå så fängslande när man lyssnar och tittar på honom. Man vill bara trycka upp honom mot en tegelvägg och ge honom några hurringar.
Och sedan tänker jag på hur han ser ut nu: Tjurnackad med rynkad panna, en semirasistisk rättshaverist. Han sprutar säkert Toppik i håret. Och det är bara en av alla de saker som gör den sortens män, den sortens åldrande, så känslig för beröring. Rör inte håret, för då försvinner det bara i ett lätt magnetiskt damm. Rör inte mitt ansikte, underlagskrämen tål inte det. Rör inte min point of view, för då försvinner hela jag. Eller bara sluter sig och tystnar i tio år.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
9 comments:
Men är inte alla känsliga för åldrande? Ligger inte det i själva åldrandets essens? Nya versioner av en själv, fast mindre shiny. Men jag gillar Morrisseys look nu, tycker att han åldrats på ett optimalt sätt, och på ett sätt tycker jag att han - även om han är tristare musikaliskt och mindre sellable publicitetsmässigt - är intressantare nu som företeelse.
Ignorera alla "sätt", plz.
Jo, typ alla är väl känsliga för åldrande. Men jag tänkte mer på stelheten som uppstår när allt fler delar av kroppen inte längre kan beröras, men bara får förevisas i rätt belysning etc. Hur man gör det tunna håret till något ömtåligt istället för att raka av det bara. Och hur detsamma gäller åsikter - hur den åldrande pondusen skyddar tankar och hållningar som inte riktigt kan vederfaras djupare analys utan att (ursäkta patetiken) Toppiken faller.
Jag tycker Morrissey utgör ett bra exempel på både och.
Men jag vet inte om jag tycker han är intressantare som företeelse idag. Är han inte väldigt pompös och lite trist? Och låter sig mest intervjuas av fans? Känns inte som att han utmanar sig själv eller något annat, om han någonsin gjort det.
Och jag vet att du med "företeelse" såklart inte menade "personlighet".
Och jag talar naturligtvis om mig själv. Mitt hår. Innan jag blev suedehead.
Och stelheten, jag tycker inte illa om den. Den kan vara extremt tilldragande. Men den kan också vara aggressiv, som i Morrisseys fall. Förstår du mig?
nej
skoja lite där.
Hallå...! Hör jag kanske gamman och stoj från ett brusparty?
Post a Comment