Såg en performance med

Simon Norrthon för ett tag sedan. Det var han i en vitmålad kub, ett skrivbord och en verktygslåda. På skrivbordet låg en penna. Simon Norrthon var iklädd grå kostymbyxor, vit skjorta och en slipover. Han rörde sig i slowmotion mellan skrivbordet och verktygslådan på golvet, förhöll sig kroppsligt till tingen som man brukar säga i de sammanhang jag rör mig i. Man såg detta i realtid på en skärm som var fastmonterad på utsidan av den vitmålade kuben. Bredvid skärmen satt en annan skärm som visade en förinspelad och spegelvänd version av samma performance, fast i den hade han en kavaj på sig.

Jag kunde inte sluta titta på Simon Norrthons stjärt. Han har en så typisk Dramaten-tränad kropp. Han går liksom runt och svankar mest hela tiden, och kan göra hastiga men välavvägda rörelser där han svankande vänder sig om med böjda ben, utställda armar och den aggressiva och febriga blick han gjort till sitt kastmärke. Det är som att han med hela sin kropp säger:

- Vill du brottas med mig?

Vid minst tre tillfällen under sitt performance klättrade han med hjälp av verktygslådan upp till kanten av den vitmålade kuben, och med sin teaterworkade kropp hängde han med stjärten mot åskådarna medan han sakta juckade sitt underliv mot väggen. Det gick som ett sus genom publiken.

Annars kan jag informera om att jag har målat väggar. En av dem har den här färgen: