Skammen

Mitt arbete är ett mycket trist och meningslöst arbete. Jag sitter framför en dataskärm (älskar dataskärmar) och pillar med excel-dokument. Ibland reser jag mig upp och tar ut en pärm från en hylla. Jag tittar i pärmen och försöker se ut som att det står något i pärmen som betyder något. Sedan sätter jag mig ner igen och låtsas gå igenom något excel-dokument. Mest sitter jag och scrollar upp och ner.

Härom dagen fick tristessen mig nästan att skrika rätt ut. Inte ett långt klagande läte, utan mer korta stötar av fasa. Att se helt tomma timmar framför sig är så skrämmande. För att stävja denna skräck gick jag in på en av mina favoritbloggar. (Nu är jag ju visserligen alltid inne på mina favoritbloggar på jobbet, men för den dramatiska effekten...) Skräcken vände till lycka och jag satt där och skrattade som ett barn när min chef plötsligt kom in. Min vana trogen klickade jag genast bort webbläsaren, vilket resulterade i att min chef såg mig sitta och gapskratta åt ett excel-dokument. Hon gick tyst och satte sig vid sitt skrivbord.