Ich bin nicht der offizielle Kirchenjesus!

Hur kan man inte dö av skratt när man tänker på scenen i Mein liebster Feind, där filmteamet befinner sig mitt i Amazonas, alla är dödströtta och moralen är i botten. Plötsligt blir en av ljudteknikerna biten av en giftorm. Han kommer att dö inom tio minuter om man inte snabbt sågar av hans ben. Det är extremt uppriven stämning, och alla står med händerna i skriet-position för ansiktet och bara "vad i helvete ska vi göra!?". Just där och då stormar Klaus Kinski in i bilden och är så rasande en människa rimligtvis kan bli. Han skäller ut hela filmteamet, försöker brotta ner Werner Herzog och hotar att döda honom, för att kaffet smakar illa.

Tidigare i filmen får man se ett äldre par, förvånansvärt grå och formella, berätta om tiden Kinski var inneboende hos dem. En dag hade något gått honom emot, och han stängde in sig i badrummet. De försökte lugna honom genom den stängda dörren, men hans utbrott hade redan satt igång. Han gick loss på inredningen under tre hela dygn, under vilka polisen vid ett tillfälle kallades till platsen för att snart åka därifrån med motiveringen att det inte fanns något att göra. När paret till slut vågade dyrka upp dörren fann de en helt utslagen Kinski, samt ett badrum där all lös inredning (badkar, handfat, hyllor etc.) förvandlats till puder.

Jag kom av någon anledning att tänka på detta när jag såg det här. Vad är det som händer vid 3:16 egentligen? Titta noga, flera gånger.