Ibland är verkligheten löjligt banal i sin övertydlighet. Jag sitter och erfar en stund av ren och oförställd leda. Själva den platonska idén om ledans väsen sköljer över mig där jag sitter och matar in meningslösa data i ett excel-ark. Just som jag tänker ta en paus och skriva något om den paneldisskussion med författare, bibliotekarier, datanördar etc. om bibliotekets framtid Momus refererar här. Han föreslår en återgång till ett homeriskt ideal baserat på en muntlig berättartradition, och frågar sig hur länge internet kommer basera sin informatinsspridning på text. Han belyser också problemet (?) med att man i dagens internetbaserade kultur- och informationskonsumtion glömmer bort kroppen i det man mest sitter och hukar framför en skärm.
Just då sticker "Agneta" in huvudet och frågar "klockan två-fika?". "Nej", säger jag. "Jag måste skriva färdigt en sak här!".
No comments:
Post a Comment