att jag får förmågan att skriva text som låter som 4:01 till 6:45 i Keith Jarrets Köln Concert vill jag ge er Katrine Kielos:
Det här är min kropp.
Såhär kommer den att röra sig i rummet.
Såhär kommer den att närma sig dig.
Såhär kommer den att knyta upp din slips och dra av dig din skjorta.
Sen kommer den dra sig tillbaka för att fundera.
På vad den vill göra sen.
Kanske
Med dig.
8 comments:
Är det KK? Vad snyggt.
Och seriöst E, nu får du typ skriva hej eller ja, jag har läst din kommentar, bitch eller något. Annars kommer jag verkligen sura över att du i nio fall av tio aldrig acknowledgar mina kommentarer.
Men hallå, sådär får du inte skriva när såna som jag läser din blogg; blev ju tvungen att ladda ner den där Kölnkonserten bara för det. Det är ditt fel om jag blir kickad från Oink på grund av taskig ratio nu!
Okej bitch, jag har läst din kommentar.
Titta! Du gör det igen! Svarar på Alice kommentar men inte på min!
Nu är jag jävligt purken.
Eh, nu behöver jag lite guidance här. Jag fick ner den i fyra delar: Part I och Parts II A, B och C. I vilken av dem är det 4:01 - 6.45?
Nu skäms jag. Jag borde såklart sagt att det handlar om Part I. Den enda av dem jag lyssnar på.
Åh, han låter när han spelar, som Glenn Gould, i pianomikrofonen.
Okej, nu har jag lyssnat på hela. Det gav sig själv att det handlade om Part I. Fascinerande med någon som kan improvisera så länge över samma ackord och ändå få det att låta intressant.
Jag tyckte annars om Part IIB, uppbyggnaden som kulminerar runt 13:30 och lugnet efteråt. Michael Nyman, eat your heart out!
Det finns en underbar scen i Nanni Morettis Caro diario där han åker vespa till platsen där Pasolini mördades. På vägen dit passerar han ruffiga strandbebyggelser i Ostia, och över det spelas just Part I, i kanske tio minuter, hela ljudspåret, inget motorljud från vespan.
Post a Comment