IKEA

avlöpte väl. Inga panikångestattacker, inga personskador, och faktiskt ingen som grät. Inte öppet i alla fall. Tror i och för sig att min syster smög iväg en liten stund bland badrumsutensilierna.

Däremot försvann mamma någonstans mellan sovrums- och skrivbordsavdelningen. Vi fick låta ropa upp hennes namn i högtalarna. Efter en stund såg jag henne tvärsöver hyllavdelningen, trevande irra mellan gångarna. Jag vinkade, men hon befann sig redan i en annan värld. Senare mindes hon hela episoden som att hon märkt att vi försvann, och då bara satt sig i en fåtölj och väntat på att vi skulle hitta henne. Efter detta hade hon ont i höften och haltade lite. Det är inte omöjligt att hon kan ha försökt klättra över något.

Min syster och jag matchade den andras humörläge med stor rutin. När den ena var irriterad och talade med gäll och andfådd röst var den andra fullkomligt katatonisk. Vid kassorna brast det emellertid för mig och jag kallade henne pms-kärring. Hon kontrade med klimakteriegubbe.