Jag reagerade alldeles för överdrivet på att det knackade på dörren, jag vet. Och jag kände senare på eftermiddagen att det var läge att gottgöra mina stackars kolleger som fått stå ut med mina mood-swings och neuroser så länge.
Strax före fikat gick jag in i köket och täckte för fönstren med svarta sopsäckar samt monterade upp en strob. Här kan ni se mitt lilla överraskningsparty. Missa inte extranumret vid 1:21.
Det blev mycket uppskattat. Även om de flesta var ganska berusade, det var lite besvärande.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
4 comments:
Åh, det där triggade fond memories från den gången jag oprovocerat ställde mig upp i fikarummet på mitt förra jobb och sjöng. En person höll för öronen, de övriga var mycket uppskattande.
Vill du ha ett lugnt och okrävande jobb där folk behandlar dig som att du vore lite efterbliven, som ett sanatorium in the days? Jag kan ta ett snack med Maggan. Men då får du lova att sjunga på fikat. Min röst börjar slitas lite förstår du.
Köstlich. Vilken hjärnhalva tvingas jag använda nu då? Snyggt. Lite degenererat.(Sidbytet.)
Ja, du har det ju så. Varför skulle jag vara sämre?
Post a Comment