Take me to the prom. I dare you!

Jag har köpt boken Könskrig. Än så länge har jag läst tre kapitel. Jag läser mycket långsamt. Hittills är jag lite besviken över att boken vänder sig till tonåringar, det är en del "ursäkta att jag pratar skolgrejer" när Foucault nämns. Det finns väl en poäng med det, även om den går mig förbi.

Maja Karlsson hävdade att man inte visste vad män var för något förrän man går ut iklädd kjol, och hennes målande beskrivning gjorde mig inte direkt sugen att pröva.

Apropå inget alls - eller ja, allt det gamla vanliga - vill jag att aftonbladet.se brinner upp. Jag står på scenen och har just blivit framröstad till skolbalens queen. När jag ska hålla mitt tacktal får jag tio liter grisblod över mig och alla jocks och cheerleaders vrider sig av skratt. Med tankekraft stänger jag dörrarna till gymnastiksalen och tänder eld på gardinerna. En skränig, okoreograferad 70-talspanik sprider sig, och jag låter den arbeta en stund. Sedan tröttnar jag och bara låter allt brinna.