Idag vaknade jag av mina egna klagorop, som vanligt. Och sedan blev det bara bättre. Varmvattnet fungerade inte, så kuddrynkorna fick vara kvar i ansiktet. Jag bestämde mig igår kväll för dagens outfit, så alla morgonbestyr gick väldigt smidigt.
Väl på jobbet står jag och förklarar mycket utförligt för mina tankar bakom varje aspekt av min uppenbarelse för receptionisten. Hon tar del av berättelsen med en skrämd och efterbliven min. "Tröjan, senapsgul och grovvirkad tänker jag mig är ett möte mellan Brideshead revisited och Grey Gardens; brittisk aristokratis lediga leisure-wear kombinerat med en småstörd uppfattning om rymd. Tröjan går mig halvvägs ner på låren, förstår du". Här tar jag ett steg bak och roterar sakta med armarna rakt ut, medan jag svajar lätt på höfterna. En nätt och jämt hörbar kör inifrån korridorens små rum:
Great minds against themselves conspire, and shun the cure they most desire.
Receptionisten välter ett pennställ. Jag stannar med ryggen vänd mot hennes lilla disk, och mot en Bror Hjort-reproduktion brister jag ut i:
Remember me...! Remember me... But, oh-oh-oh-oh - forget my fate...
11 comments:
Jag är kär i dig idag.
Usch då. Min profilbild gör det hela så tawdry. Tänk bort.
Åh, en av mina favoritroller! Bjud in mig till ditt jobb, så står jag bakom en skärm i Maggans cubicle och sjunger medan du mimar och agerar. Vilken performance det skulle kunna bli! Maggan kan kanske få vara med på nåder förresten, som Belinda?
Och förlåt, men "Remember me" vänd mot en Bror Hjort-reproduktion har jag skrattat hejdlöst åt varje gång jag gått in här i väntan på att du ska uppdatera.
Jag är kär i dig varje dag, Salvada. Tänk: http://www.storck.com/imperia/md/images/_inet_marken/key_wo_alle_com.jpg
Åh, Alice, det pirrar i hela mig när jag tänker på det. Men vi måste ha en massa män också, typ manskören i Wagners Hallelujabit. Bombastiskt! Receptionistan ska inte veta vad hon ska ta sig till.
Bombastiskt it is then. Och här har du inspiration för ditt rörelseschema, se så dramatiskt du kan vackla och falla till golvet:
http://youtube.com/watch?v=D_50zj7J50U
Du och jag, E. Vår låt:
http://www.youtube.com/
watch?v=UweHEMPfEqs
Våra hemvideofilmer.
Alice, vad bra det var! Folk stod som flickorna runt Janet Baker vid min dörr när jag spelade klippet här på kontoret.
Minns du när vi blåste såpbubblor i parken, Salvada? Och när du gömde en Merci-ask bland räkningarna? Det var så tokigt av dig! Och sedan gick du ut med dina väninnor och jag skickade med dig en påse Campino.
Kommer den tiden någonsin tillbaka?
Åh, E.
Tårarna. Don't speak.
Post a Comment