Oh, Peggy Day

Idag tänker jag på:

• Varför jag egentligen måste sitta här vid mitt skrivbord. Jag har inga arbetsuppgifter. Maggan sitter två meter ifrån mig, så jag kan varken gråta, skratta eller sjunga. Och vad är det då för mening?
• Att jag vill besvara allt som sägs till mig idag och alla andra dagar med en dans. Förslagsvis till Flawless (go to the city) av GM.
• Vilken typ av estetiskt uttryck som skulle fånga essensen av mitt liv bäst. En Stabat mater eller en bombastisk rock-opera? Förmodligen en valfri Stefan och Krister-föreställning. Höjdpunkten: Krister går på dass.
• Vad menade Eva Hamilton och Kerstin Brunnberg egentligen med sin debattartikel i DN idag? Borde jag skaffa en tv nu? Är det nu tv blir bra?
• Om det är normalt att så här långt efter tonåren fortfarande känna sig omgiven av idioter.
• När jag just rakat huvudet första gången. Jag var hos mamma, det var jul och hela familjen (utom de som befann sig i antingen exil eller permanent onåd) var där. Och jag stod framför badrumsspegeln och trädde på en svart nylonpåse (att ha bh:n i när man tvättar den) på huvudet. Jag såg i spegeln en aidssjuk åttiotalsbög i West Village, och har gjort så sedan dess.