La la la la laaa... Tänk melodin till Boklådan, för nu är det omslagsdax! För hundra år sedan, medan jag fortfarande var vacker, läste jag Filosofisk estetik för Lars O Ericsson på SU. Det var en kurs som skilde sig väldigt mycket från resten av kursutbudet på universitetet - tänkte jag säga. Men sedan kom jag på att det vet jag ju inget om eftersom allt jag pluggat har jag pluggat för att ha något att konversera om vid middagsbjudningar o dyl. Den här kursen var dessutom ganska mycket som en middagsbjudning, minus själva middagen. Vi hade en huvudperson, besatt av sin egen röst och med en ganska karismatisk personlighet. Eller så var vi bara rädda för honom, det kan ju ofta vara så också.
En gång var han inte där när seminariet skulle börja, och när det dröjt en halvtimme letade vi upp hans nummer. Han var hemma och hade glömt bort det. Men han hoppade i en taxi och var på plats ganska omgående. Som anekdot betraktat är detta något av det fattigaste jag någonsin klämt ur mig. Men jag vill minnas att just då, den eftermiddagen för hundra år sedan var tanken på Lars O Ericsson i sin helsvarta kostym, med svartbågade kulturbrillor och det vågiga vita håret på väg i en taxi han lät universitetet betala en bild av hur jag gärna såg att min egen framtid såg ut. Vilken ful mening det där blev.
Nå. Den här boken består av essäer om estetik och konst. Duh! Titeln är definitivt det tommaste och mest pretentiösa jag hört sedan en kille i min parallellklass i tredje ring skrev ett specialarbete med titeln Självmordets metafysik. Men jag gillar hur omslaget ser ut. Fotot, taget av Tom Bonnalt, är jättebra. Jag hoppas det heter något med Europa. Visst känns det Europa? På minussidan: Jag kan acceptera att passionen är skrivet i kapitäler, men var det nödvändigt att använda den där grå färgen? Det rör ju bara till allting!
5 comments:
Fast jag tycker att det gråa var ganska snyggt.
Fast jag tycker iofs att "Självmordets metafysik" är en skitbra titel. Mkt humoristisk och grand. Bra titel på en bok om ett trist liv. Alla såna där floskler som folk hävde ur sig då, nu framstår de som ett under av insikt, och jag undrar: var de så smarta och jag så puckad?
K i min klass räckte en gång upp handen och sa att hon tyckte att "USA hade blivit så amerikaniserat".
To die for.
Ha ha! Faktiskt, helt underbart. "Efter The Boston tea party har inget varit sig likt!"
Jag har vikarierat for Tom Bonnalt. Betyder det nagot?
Det betyder något. Jag för in det i min databas.
Omslaget är verkligen SÅ fint.
ja, "passionen" i grått! Quoi? Vad kommer här näst, titeln "Is-kistan" skriven i röda elddtungedekorerade bokstäver?
Jag menar någon måtta får det vara.
Post a Comment