Monday, November 26, 2007
Ordet
Det finns ett ord jag letat efter så länge. Tänk er en glad och hungrig ko som betar. Gräset är alldeles grönt och fuktigt och gott och... Ja, vaddå?! Just vad gräs är när det är som godast, och man vill äta det även om man inte är en kossa. Jag vet inte om det är applicerbart på sallad, kanske gräslök. Men mest av allt just gräs. Jag blir inte lycklig förrän jag kommer på ordet.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
10 comments:
det kanske är "awesomé" med accent aigue (eller var det accent grave) ,som du söker.
fast egentligen tänker jag på såna här isglassar i en avlång plastpåse (Hemglass för dem, tror jag), med grön isglass. De är lite som det där saftiga gräset.
Samma godis-land känsla. Socker, is, stelnad födelsedagstårta-glasyr.
Och Kalle & Chokladfabriken. Nä nu är vi inne på sagornas värld och vi vet ju hur DET slutar.
skaföttes med varg-mormor i sängen.
suckulent? Jag vet att det inte är ett adjektiv, men vi kan väl utveckla språket lite?
Är det inte något så prosaiskt och dötrist som saftigt? Kossor betar saftigt grönt gräs. Kanske friskt, saftigt grönt gräs, till och med. Fast saftigt som ord betraktat är förstås urfult.
Jag rootar för zaftig. Tänk Sigi Freud och en plumpt hull.
Jag gråter när jag säger detta, men "saftig" (eller "zaftig" som visan går på Samhall) är nog ordet. Jag måste bara glömma det här nu.
Passa dig, annars kanske du blir utan
pärlplattecoasters i jul. Och jag har jobbat på dem sen i september.
gött?
"Frodigt" ar det saklart!
Syrran, du blev precis arvlös.
Frodigt! Självklart! Frodigt gräs!
En frodig flodhäst som betar frodigt gräs i Frode-dalen.
Post a Comment