- Gå inte upp... Åk inte till jobbet... Du blir bara OLYCKLIG!
- Spelar roll, jag är redan olycklig.
Men jag låg kvar en stund (tre timmar) och funderade på det rösten sagt till mig. Kanske borde jag aldrig mer gå upp ur sängen? Eller i alla fall inte förrän häggen blommar, syrenbuskarna doftar så man vill gråta och natten är en daggig dag.
Genom pendeltågsfönstret såg jag en kvinna plocka upp två torra brödskivor från marken och lägga dem på ett soptunnelock. Jag blev rörd.
5 comments:
Men glädjen häromdagen då?
Den är slut.
En gång när jag var lite bräcklig såg jag en gammal, gammal gubbe ta på lite lipsyl där han stod och kurade nere vid Slussen. Kort därpå kom en gammal, gammal gumma knatande med en kokt med bröd (senap och ketchup). När gumman tog första bettet började jag gråta. Jag kan idag inte förklara exakt varför.
Jag fattar precis. Folk som äter kan verkligen sätta igång sånt. Folk som äter en ledsen korv. Futtigheten.
Precis sa dar bracklig ar jag idag. Jag borde blunda hela dagen. Ingen far ata nagonting i narheten av mig. Eller ha pa sig en gammal noppig troja som man vet ar jatteskon.
Post a Comment