Japan

Jag sitter i min ortopediska kontorsstol och försöker bemästra ett illamående. Det är framtiden: Hur ska det gå osv. Något som stört mig på sistone är dygnens beskaffenhet. Alltså regelbundenheten. Jag kommer inte runt hur mycket det stör mig att alla dygn är lika långa och med vissa förskjutningar ser likadana ut. Jag tänker makro, alltså. Att mina dagar ser likadana ut börjar bli ganska behagligt. Men dygnen, det är som japansk dropptortyr. Om exakt 24 timmar sitter jag här igen, och tänker precis samma tankar. Det ligger en bunt papper till vänster om datorn på skrivbordet. Jag antar att jag ska ta mig an dem på något sätt. Börjar med att rita streckgubbar i marginalerna.