CGV

Det var mkt svårt att gå upp ur sängen imorse. Elementen var emot mig. Eller egentligen bara det närmast sängen. Det var så varmt, och vädret utanför fönstret så kallt. Jag kände obehag. När jag tittade på mitt ansikte i badrumsspegeln såg jag en halvfärdig Rodin-byst av någon anemisk gatflicka med lungsot.

Människorna på pendeln var lika trötta de. Mitt emot mig satt en ung man från mellanöstern och sov lutad mot fönstret. Hans ögonbryn var hårt plockade och ögonlocken hade en vacker mörk ton som drog åt plommon. Det var nästan att jag tog fram kameran och fotade honom, men jag vet inte vad hans mamma (som satt bredvid) skulle tyckt.

En bit bort satt en väldigt ung emo-tjej och flexade med tungan åt mitt håll. Jag visste inte vad jag skulle tycka om det. Gud, nu blev jag plötsligt mycket olycklig. Det är något med att sitta helt orörlig i en kontorsstol framför en billig Dell-laptop och låtsas arbeta. Varför är allt en trasa?


Men förutom att under oöverskådlig tid tvingas se ut som att jag inte sover med öppna ögon, har jag av en väninna delegerats uppgiften att ta en bild av ett foto som en kollega har på sitt skrivbord. Det föreställer kollegan med dotter framför en pixlig bluescreen-backdrop föreställande någon amerikansk raketuppskjutningsbas. Dottern blundar på bilden.