Jag kommer in i tvättstugan, och där står en man som om han fick frågan "vad önskar du dig mest av allt just nu?" skulle ha sagt "att jag fick förbli ensam i denna tvättstuga". Men in kommer jag och för att driva min sömnighet på flykt sätter jag igång och frågar ut honom på ett aggressivt sätt. Bland mycket annat frågar jag om grovtvättmaskinen är ledig. Han svarar "ja" med ryggen vänd mot mig. Jag fyller maskinen och börjar tappa upp vattnet. Just som jag applicerat det allra sista av tvättmedlet öppnar han maskinen han tvättat i och tömmer den. Just då kände jag ilska.
Vad alla ska ha klart för sig är att det är ett riktigt jobbigt projekt att tvätta i en grovtvättmaskin. Först måste man tappa upp rätt mängd vatten i rätt temperatur, sedan sätter man igång maskinen. Efter det väntar man en halvtimme ungefär. Sedan stannar man maskinen, och det är här det jobbiga börjar. Man vrider på kranen (nedan till vänster på bilden) och låter litervis med smutsvatten skölja över ens fina nyinköpta skinnskor. När trumman är tom (vilket tar absurt lång tid) fyller man den igen, och upprepar proceduren fyra gånger till. Efter det öppnar man den yttre luckan och använder hela sin ackumulerade vrede och besvikelse till att med händerna vrida trumman i rätt läge för att öppnas. När man gjort det vrider man ur varje plagg för hand innan man lägger dem i centrifugen. Våta plagg är mycket mycket tunga. Och har man dessutom gjort misstaget att skölja dem i kallt vatten får man en mycket realistisk inblick i hur det kan kännas att lida av reumatoid artrit.
Jag kände ilska mot mannen i tvättstugan därför att han genom ett hänsynslöst dwellande i social fobi, blygsel och mest av allt efterblivenhet tvingade mig att helt i onödan gå igenom ovan nämnda helvete. Anledningen till att jag över huvud taget använder grovtvättmaskinen är att fastighetens vaktmästare borrat sönder min bokningskolv. Detta gjorde han innan jag sa att jag skulle bränna ner huset om det ombildades till bostadsrätt, märk väl.
Att ha rena lakan ikväll är alltså viktigt för mig, kan ni förstå det?
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment