Next stop PC Jersild

Igår sov jag längre på eftermiddagen efter jobbet än jag gjorde på natten. Ett par välsittande, färdigslitna Acne-jeans har del i detta. Efter luren gick jag sömndrucken till Candylands vernissagefest. Där har jag alltid lika roligt. En massa människor stod utanför och rökte, och det första som mötte mig när jag kom in var en äldre man iklädd en vit och mycket anstötlig pudeldräkt. Jag frågade honom:

- Är du the real thing? Är du Kjartan?

Han svarade genom att vända sitt bukkake-vitsminkade ansikte ifrån mig och vifta på sin lilla pudelsvans. Det var mycket motbjudande. Jag blev alltså enormt imponerad, och detta möte försatte mig i ett tillstånd av pur lycka som jag kom att befinna mig i resten av kvällen. Vid vissa tillfällen kunde jag blunda och på fullaste allvar känna hur blombuketter slog ut ur mina handflator.

Jag gick ut för att röka, och fick en cigg av en kvinna med ett mycket rött läppstift. Hon sa att de var ekologiska, och dessutom helt fria från tillsatser. Man kunde enligt henne röka dem inomhus. (De var så ofarliga att de inte omfattades av antirök-lagen.) På paketet stod det Natural Flavor, men detta uttalades av kvinnan och hennes väninna konsekvent som "naturalflower", varför jag kom att känna skepsis inför allt de sa.

Konsten som ställdes ut bestod av en ca tre kvadratmeter stor golvliggande platta på vilken man monterat guldpläterade vass-strån som riste och skakade med jämna mellanrum. Detta ristande och skakande ombesörjdes av en elektrisk motor som brummade hemtrevligt. När jag kom in igen efter ciggen såg jag en mycket berusad kvinna i gummistövlar försöka vika ihop ett av dessa vass-strån och stoppa ner det i sin jackficka. (Kvinnan var inte min syster.) Hon tittade tillbaks på mig med en oändlig skuldmedvetenhet. Jag kände ingenting.

Sedan följde en tröstlös diskussion med systern om huruvida jag är tunnhårig eller ej. Detta för mig obestridliga faktum ryms inte i hennes världsbild, som i stort sett går ut på att när en man börjar tappa håret bör han utan vidare dröjsmål krypa in under en trappa och dö. Samtalet började med att hon tyckte att jag borde skaffa samma frisyr som min vän R, en nästan exakt replika av P.O. Enquists hitler jugend-klippning som jag förfärdigade på honom förra veckan. Jag mejlade en väninna och beskrev frisyren, men råkade blanda ihop referenserna och skrev att jag klippt en P.C. Jersild-frisyr på min vän. Detta reagerade min väninna märkligt nog inte alls på (men det kan förklaras med den just nu så populära termen "nivåsänkt").