Jag har ont i magen. Det kan vara kaffet, eller också den filmjölkstjocka tristess jag sjunker ner i varje gång jag sätter mig här, framför min skabbiga lilla jobbdator. I DN idag fanns det en artikel om jobbtrötthet. Det stod att äldre tiders industrier hade en möjlighet till vila och avskildhet så att säga inbyggd i den fysiska konstruktionen. Arbetarna kunde dra sig undan en stund i maskinrum eller liknande, och allt var så stort och fullt av prång så de blev inte ertappade. Nu sitter alla i genomlysta kontorslandskap och plågar ihjäl varandra med implicita och passiv-aggressiva krav på ständig produktivitet. Men man kan fortfarande låsa om sig på toaletten, sätta sig på sitsen och vila överkroppen mot handfatet.
Det finns en kyrka i Umeå som är väldigt vacker. Tegs kyrka heter den och ni ser den på bilden ovan. Som jag har berättat förut bor en vän till familjen i Umeå, och varje gång jag är där och hälsar på tvingar jag honom att köra mig till kyrkan. Den har en orgel med jättesnygga modernistiska pipor. Och krucifixet är i en sorts kubistisk-naivistisk relief-modell. Jag minns det så i alla fall. Men jag kan ha fel.
På spegeln i hallen har man tejpat upp en liten lapp och på den står det:
Här ser du en som Jesus älskar.
Jag går på det varenda gång!
9 comments:
Vad förvånad jag blev när jag såg Tegs kyrka här! Jag har varit på en konsert med Arvo Pärt där en gång för kanske fem år sedan, det var fantastiskt. Han stod i vapenhuset och minglade efteråt, och jag ville så gärna gå fram och säga något, men jag vågade inte. Jag sträckte nästan ut ett finger och petade när jag gick förbi, men jag avhöll mig från det också. Dumt kanske.
Och jag önskar dig ett jobb du tycker bättre om.
Åh, Pärt! Underbart. Den hade jag velat gå på.
Och jag förstår dig, din blygsel. Vad ska man säga egentligen? "Jag gillar dig?". Min mamma tjatade i tio års tid att jag skulle skriva ett brev till Slas och säga hur mycket jag gillar hans böcker, men det hade jag inget behov av (annat än att göra honom glad, kanske). Men hon tyckte bara jag var feg.
Och tack, Moa. Fast jag har ett jobb jag gillar bättre. Varannan dag. Det här behåller jag bara för kontrastverkan. Du vet, du gillar inte teh sweet without teh sour.
på min arbetsplats finns ett lager i källaren, med stora hyllor man kan flytta på genom att skruva på stora rattar. Jag fantiserar om att lägga mig i en sån hylla, på rygg med händerna knäppta på bröstet. Sen kommer lagerkillen och jag säger "hej, jag behövde komma undan lite" varpå vi möts i någon slags mellanmänsklig förståelse som bara visas i ett par blickar och ett snett leende.
Jag är helt inne på något liknande, Jessica. Toaletten har mist sin tjuskraft lite. Sedan lovar ju "ett par blickar och ett snett leende" ganska mycket mer än bara en plats att vila på. Men det är väl en helt annan historia.
jag insåg att det lät lite som en porrfilms-upptakt alt. som en gevaliakaffe-reklamfilm. Eller båda i ett? en rykande kopp, kläder på lagergolvet, repliken "här har du ditt oväntade besök, vad tänker du göra åt det? as!"
"Ingen mjölk, bara socker din jävel!"
Vanta, "en van till familjen"...? Huh.
Ha.
Jag vet inte, känner ni varann?
Post a Comment