Åt just det här årets minst inspirerande lunch i den stora matsalen. Satt ensam med Maja Lundgren-bok. Två bord framför mig satt en ensam man som såg exakt ut som Larry Clark och tittade på mig när jag åt. Och jag tittade på honom. Bredvid mig satt två kvinnor och ett barn i fyraårsåldern. Barnet ropade med hög och gäll röst:
- Titta mamma! Titta, ett RUNT bord!
Det var bordet jag satt vid barnet syftade på. Bordet var i själva verket inte runt, bara ena kortsidan. Jag funderade på om jag skulle korrigera barnet. Jag beslöt mig för att låta det bero. Fast nu ångrar jag mig.
Halvvägs genom den trista flundran (smakade papper, med svag ton av hav) fastnade ett fiskben på tvären i halsen. Det var en helt symmetrisk händelse, och jag väntade bara på att situationen skulle kulminera i att jag kräktes ner byxorna bakom en fikus i plast.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
1 comment:
Snyggt.
Post a Comment