Jag och min syster

var på IKEA idag. På min inköpslista stod:

Hyllplan + konsoler

Utöver detta kom jag hem med mer än vad som fick plats i en blå IKEA-kasse. Detta beror på att mamma inte följde med. Å ena sidan förhöjer mammas närvaro risken för bilaterala hysteriska utbrott med uppskattningsvis 300.000%, men en sak kan hon: Hon vet hur man går in på IKEA med en shoppinglista och ut därifrån en halvtimma senare med inget annat än vad som stod på listan. Det är det inte många som gör. Kvinnan som stod bakom oss i kassakön gjorde det exempelvis inte. Hon sprang fram och tillbaka och utbrast: "Titta vad jag hittade!", och stoppade ner högar med tjugopack marsipantomtar i kassen. Hennes man hade en tvinnad mustasch och en kropp formad som en tunna. Han tittade mycket barskt på mig. Hela hans uppenbarelse uttryckte: "Jag tror inte på delad föräldraförsäkring". Detta fick mig att diskret försöka dölja mina pastellfärgade fotoramar och det Riviera-inspirerade tyg jag så lyckligt tjutit över bara en kvart tidigare.

När de ropade i högtalarna att stängningen närmade sig hade jag och min syster kommit halvvägs genom inköpslistan. Jag halvsprang panikslaget med en dramaten i ena handen, och den andra använde jag för att navigera mig fram genom folkmassorna. Jag snubblade på något och ramlade på magen. Min syster var snabb och förhindrade att alltför mycket hamnade på golvet. Hon upprepade flera gånger: "Mina Clips-ramar! Akta mina Clips-ramar!". Innan hade det handlat om nötterna hon köpt på Munirs livs: "Akta mina nötter! Akta! Du mosar mina nötter!". Jag låg på golvet och sprattlade. Folk skyndade sig förbi, jag ropade: "Stanna! Vem har stulit mitt tyg?! Ingen lämnar varuhuset! ".