Det här är mina nya vänner. Jag vet, det är bara ett foto. Men det har visat sig att sådant inte behöver utgöra något hinder för seriösa kontakter. Vem är er favorit? Min är den tjocka och blanka bögen. När jag tar hål i örat ska jag alternera mellan en liten diamant, en ring och en guldkedja som han har.
I hissen mellan restaurangen och mattavdelningen på IKEA idag tog jag tag i min systers hals och hotade att strypa henne om hon inte tog tillbaka det hon sagt om min scarf. Hon var klibbig på halsen. Jag släppte hennes hals och sa:
- Du är ju klibbig.
- Jag är blank!
Hon sa det inte med panik och förvåning, utan bara helt konstaterande. Och helt utan stolthet. Det tycker jag är synd, för de bästa är blanka. Jag är inte blank. Men jag känner mig blank. Är det någon som överhuvudtaget förstår vad jag säger?
2 comments:
Jag tror det. Det känns så.
Det känns skönt att veta, Lotta.
Post a Comment