När man är sjuk är allt så väldigt tråkigt. Man kan inte tänka på annat än hur kroppen sviker en. Allt gör ont och allt är trist. Oro fyller tillvaron. "Hur ska det gå?" frågar man sig.
- Varför i hela fridens namn köpte jag en VIT toaborste?!
blir ett plausibelt ämne att älta i timmar. Det är visserligen en ganska bra fråga. Fast man borde nog snarare fråga sig varför en vit toaborste någonsin lämnade ritbordet annat än som ett ihopknycklat papper.
Jag åkte bil med mamma igår kväll. Vi skulle köpa Kanjang i Farsta Centrum. På vägen dit var vi en halv decimeter från att köra över en ekorre. Jag skrek rakt ut, ett långt och gällt skrik. Mamma tog ingen större notis, bara:
- Hm, jag tror vi tar till vänster här. Det blir närmast.
Jag satt och flämtade
- Vi hade ihjäl en ekorre, mamma!
- Närdå?
- Nu! Den stirrade mig i ögonen precis innan!
- Ja, jag undrade lite varför du skrek så dant.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
7 comments:
Din mamma har inte nerverna på utsidan av kroppen, precis.
Nej, förutom när jag ska hjälpa henne med datorn. Då går det minsann bra att vara hysterisk.
Eller när hon får motorstopp, eller kör vilse, eller... Egentligen är det bara när hon (nästan) kör på ekorrar som hon håller sig lugn.
Samt när hon av misstag kör över på fel sida av vägen när du sitter bredvid med vitnade knogar och spända käkar. Åh, vilken bra titel, det ska min debut heta: VITNADE KNOGAR OCH SPÄNDA KÄKAR. "En generationsroman från storstadens skuggsida (Telefonplan)".
Inte att förglömma: när hennes mobil ringer mitt i en korsning och hon gräver fram den ur sin väska, trycker fram samtalet och glatt kvittrar "Nej du stör inte alls, jag kan prata nu!" och under hela detta skede INTE HÅLLER I RATTEN.
Min debut ska heta "Bortbytt på BB".
Åh, vilken infekterad och pinsam litterär debatt vi ska ha på DN:s kultursidor! Ba:
- Mamma är utan skuld! Skyll på pappa!
- Skit i pappa! Hata mamma!
- Pappa!
- Mamma!
bra start
Post a Comment