Att sätta sig ner, dra ut internetsladden och avsätta de närmaste åtta timmarna åt att nästan helt utan utan paus utföra en repetitiv och intellektuellt kravlös uppgift, det är ganska skrämmande. Insatsen är stor, för upptäcker man att man inte klarar av det har man ju misslyckats med något. (Och det är en annan sak än att bara skita i att göra något som inte intresserar en. Dessutom är det ganska lätt att inbilla sig att vissa saker egentligen inte behöver göras.)
Det första man märker är att det blir som en drog, man vill inte sluta. Det andra man märker är att allt som inte direkt gagnar arbetet irriterar skiten ur en. En chef som kommer in för att se hur det går bemöts med ett:
- Ja? Kan jag hjälpa dig med något?
Jag blir aggressiv. Jag slutar tänka på annat än det jag har rakt framför mig. Och de tankar och idéer jag ändå får vågar jag inte lita på och tänka till slut. Jag blir en mindre, tommare och tråkigare människa av att göra mitt bästa. Jag upplever det här så tydligt, därför att jag nästan aldrig gör mitt bästa om jag inte är intresserad av uppgiften. Och när det handlar om jobb är det aldrig så. Så har jag ordnat det för mig: Jag har bara trista jobb.
Vad jag vill säga är att idén om att "alltid göra sitt bästa" har gjort mycket skada. Jag tror inte någon riktigt kan omfatta med tanken just hur mycket skada det gjort oss.
7 comments:
Jag vill säga att jag förstår, att jag lider med dig, men det vore en lögn. Ingen utomstående kan någonsin förstå. Det är lite som med smärta, när den dyker upp omfattar den ALLT, hela ens väsen och man kan inte erinra sig något annat än just den. När smärtan är borta, ja, då finns inte heller minnet kvar av den, bara en vindpust, kanske en gest.
Men kommer den här smärtan någonsin försvinna? Jag är så tråkig!
Ja, den kommer att försvinna, men den kommer att ta en del av dig med sig. Du kommer att bli lite tråkigare, men det inget som kommer att märkas utåt. Nej, endast du kommer att vara medveten om det. De kvickheter som tidigare bara var en naturlig förlängning av din kropp kommer att te sig lite mödosammare och i värsta fall kommer de att lämna kvar en bitter smak av fåfänglighet.
Som om de inte redan gjorde det!
Vaddå "bitter smak av fåfänglighet"? Hur kan den smaka bittert? Vilka är ni egenligen? Otäcka, galna människor.
Det är typiskt dig att märka ord. Har du inget bättre för dig!
Varför vara effektiv när man kan förädla världen med kvalitativt arslande och nöja sig med att "bara ha" jobbet? Att "göra det" ser jag som en onödig överdrift.
Psyk
Post a Comment