Vägen till frihet, del 747363521

Jag har feber. Ont i ländryggen, diffus oro, svettningar - ni vet, som en vanlig julafton alltså. Jag fick mitt efterlängtade övningskörningstillstånd för några dagar sedan. Jag och mamma gav oss omedelbart iväg och körde. Det var speciellt att köra legitimt för första gången på flera år, och jag tror vi båda kände att en del av spänningen hade gått förlorad.

Jag tittar sällan på trafikskyltar när jag kör bil. Istället tillämpar jag ett körsätt till största del baserat på vad man brukar kalla "känsla". Det här är absolut inte att rekommendera. Jag är av den fasta övertygelsen att regler finns av en anledning, och då trafikregler i synnerhet. För att komma tillrätta med mitt problem tvingade mamma mig att ropa ut vad som stod på alla trafikskyltar vi körde förbi, och jag utökade hennes imperativ till att omfatta samtliga skyltar inom synhåll från vägen. Det blev ett väldigt liv i bilen.

Vi åkte till vackra Södertälje. Den byn är mycket ful från motorvägen, men när man kommer ner till stadskärnan märker man att den är gammal och till stor del byggd i trä, samt att gatorna är smala och pittoreska. Men inget sådant kunde jag tänka på, bara att det var så jävla svårt att hitta en plats att parkera bilen! Ska det vara så? Ska det vara så svårt för politikerna att en endaste gång tänka på oss bilister? Dessutom kommer de höja bensinpriset. Hur ska man kunna leva i det här landet? Det frågar jag mig själv!

Vi firade vår första lagliga övningskörning på sju år med en middag på en kinesisk restaurang. Vi satte oss först vid fönstret, men det drog så förskräckligt där så vi flyttade in mot restaurangens mitt. Vid fönstret satt en familj som såg ut att stamma från Iran, och jag fick ångest över att de skulle tro att vi bytte plats för att vi inte gillade invandrare. Närde en tvångstanke att gå fram till dem och skrika:

- Det drar!

och peka vagt mot fönstret. Men det gjorde jag inte.

Pappan i familjen hade inte tagit av sig jackan, förmodligen pga draget från fönstret. Men i kombination med hans uttråkade ansiktsuttryck såg jag det som att han helst av allt ville vara någon annanstans. "Hos sin älskarinna" sa jag till mamma.

Hon tittade sig omkring och pekade med sin fullkomliga brist på diskretion på ett gäng helsvenska tonårstjejer med svartfärgat hår:

- Titta, där sitter det kineser!

Sedan avhandlade vi Södertäljes tilltagande kriminalitet efter att vi sett en tredje polisbil glida förbi utanför fönstret. Mamma förklarade med en något för hög röst problemen med nyininflyttade assyrier, irakier och somalier. Runt omkring oss satt spridda sällskap med människor av just dessa tre etniciteter. Som avledningsmanöver såg jag mig omkring och utbrast, som vore jag Ernst Brunner:

- Så här skulle jag vilja bo! Med en välvd trappa och etage, och enorma krukväxter!
- Vill du bo i en restaurang, människa?